Alright så det sista jag gjorde innan jag åkte HEM (!!!!) var såklart att rösta! Obligatorisk röst-selfie. Och sen alltså jag kan inte ens förklara hur jag satt på tåget från Gatwick och bara FÅNLOG hela jävla vägen så det fick bli en silly selfie på det också. Lyckan att kliva av tåget i mitt hjärtas Brighton, ta en himla taxi uppför backen och krama Eik i sisådär hundra år är OBESKRIVLIG!
Det känns som att jag kan andas för första gången på SÅ otroligt länge. Jag är jag igen och det är så jävla bäst.
Jag förbannade backen redan dag 1. Vet inte hur många gånger jag gått uppför den nu men den känns kortare varje gång. Utsikten från mitt fönster är fenomenal! Vårt hur är smalt och högt och en himla röra för tillfället men det är VÅRT HUS! VÅRT HEM! Vi har även en liten bakgård där Eik och Bjorg står och röker varje dag. Otroligt mysigt.
Igår pimpade jag och Eik oss inför valvaka och begav oss först mot Marlborough (aka mitt vardagsrum) och drack några öl. Redan där fick jag ju läsa lite i telefonen hur det gick och jag började ganska direkt skaka, få svårt att andas och grät hejdlöst.
Valvaka hölls på den nordiska baren såklart. Så vi vandrade ditåt, jag dök upp med mascara i halva ansiktet och hittade ett gäng svenska tjejer som inte såg så jävla glada ut heller. Så jag bestämde mig för att hålla mig full och springa upp och se hur det stod till lite då och då.
Hade en väldigt ROLIG kväll men i slutändan, med telefonen i handen och allas facebook statusar så sprang jag rakt upp och kräktes på toaletten. Tycker ändå det var en berättigad reaktion.
Dog. Alltså detdär på bilden släpade jag själv genom halva stan och uppför en backe som är så lång att jag inte finner ord. Folk stirrade verkligen på mig på gatorna. Kom upp till huset helt röd, genomsvettig och HELT DÖD. Men nu kallar Eik och Bjorg mig för Superwoman. Värt.
Älskade Brighton. Så glad att vara hemma.
x
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar