mina finaste

Hela den här grejen med att man kämpar arslet av sig, lägger allting i en låda och sedan lämnar ifrån sig det på en himla hylla? Det är så underväldigande. Vi korkade upp prosecco utanför skolan, gick och köpte öl och satte oss på stranden.

Helvete vad fina dom är i min klass. Jag fick liksom hoppa omkring för att få krama på dom allihop, jag har så himla svårt för massor av människor i grupp. Även om jag kan sitta och bli helt lycklig av att alla jag tycker om är på samma plats så får jag panik av tanken på att jag inte kan umgås med alla samtidigt. Mvh störd.

Efter sju timmars drickande så gungade jag hem med tofu chili don i vit plastpåse, åt upp och grät i två timmar i min säng. HUR kan den här tiden vara slut? Tur vi har vår utställning kvar. Jag har tagit på mig rollen Runner pga vill tydligen ha stressigaste jobbet in i det allra sista. HURRA!

Fan vad stolt jag är över mig och alla oss. Bäst är vi

xx

jag ställer mig på tårna och skriker så högt jag kan att 'allting är så jävla bra' - jag ställer mig vid spegeln och ser mig själv i ögonen; allting kommer nog bli bra

Om tre dagar är jag klar. Om tre dagar har jag lämnat in allt för tre år på universitetet. Jag får gråtkramp varje dag. Lyckorus blandat med ont i magen.

Självfallet skulle jag bestämma mig för att göra någonting jag aldrig gjort förut. I torsdags närmare bestämt. It ain't perfect. Det kommer inte bli perfekt. Har du printat två bilder bredvid varandra i mörkrum förut? Såfort jag berättade min plan för folk i min klass så blev jag bemött med total skräck-blick och lång tystnad följt av "alltså.. det är väldigt svårt". Tar jag åt mig av denna varning? När min lärare säger "alltså du kan ju försöka men jag tycker inte du ska göra det för det är Väldigt svårt" - JA Yrsa. GUDARS vilken bra idé. Det var ju inte som om du var stressad innan? Har aldrig upplevt mer ångest över någonting jag gjort. Att jag ens bryr mig såhär mycket är dock ett bevis på hur mycket jag gillar det jag gjort. Stolt. Nöjd. MEN: Jag kommer alltså DAGEN INNAN inlämning fortfarande stå i mörkrummet.

Men strunt samma. Idag är det lördag så mörkrummet är stängt. Istället har jag suttit i skolan och skrivit och scannat och haft mig.

& efteråt när Maria ringer och hör på min röst direkt hur trött jag är. & därför bjuder hem på mat och öl och jag gjorde egen salsa och gudars vilken räddning. Är så trött. Men på tisdag är det också 99p tequila på Hobgoblin så trotts inga pengar kan jag nog få till lite dans med min fina klass.

x

asfjhdfhkef

Älskade, underbara, fina jävla liv. Varför existerar ens pengar. Det är nog det enda som jag inte kan släppa taget om. Det lär ju alltid finnas saker som är upp och ner, saker som man stör sig på, är ledsen för, blir stressad av osv osv. Jag har blivit sjukt bra på att inte låta sådana saker ta över mitt humör. Men pengar. Ingenting ger mig så mycket ångest. Även om jag inte ens köper saker, går ut eller spenderar pengar på någonting jag inte kan stå för så är det tydligen omöjligt för mig att få ihop det.

Att jag sedan gått och kärat ner mig i just hot yoga. Som är så himla dyrt. Som man inte kan utöva själv i vardagsrummet även om man kan alla 26 postures och 2 andningsövningar - och dessutom ibland kan ha sin yogalärares röst kvar i huvudet i flera dagar. Idag har jag övervägt att börja gräva i mataffärers soptunnor, leva på linser i resten av mina dagar, bo i tält bara för att inte kunna komma åt någon mataffär eller falafel-ställe och tillslut kommit fram till att jag måste säga upp mitt yoga medlemsskap. & jag har gråtit i timmar. Flera himla floder. Ungefär det sorgligaste jag kunde komma fram till. Yoga är bland det bästa som hänt mig. Och jag hade inte klarat den här sista universitets-stressen utan att ha det. Tack som tusan för uppsägningstid men nu lär jag väl gråta varenda gång jag går dit.

Pengar är det larvigaste som finns.

xx