Alltså oavsett hur flummig den här bloggen än må ha blivit, så är jag så glad att jag har den. Nu när jag är tillbaka i mitt lilla rum och spenderar 90% av min tid på mitt jobb ute vid ringsjön så är det skönt att kunna påminna mig själv om att jag faktiskt har bott i Brighton det senaste året. JAG HAR INTE HITTAT PÅ ELLER DRÖMT DET liksom. Så känner jag uppenbarligen med allt, t om människor jag träffat. Jag kan inte ens komma ihåg ansikten. Bara så att ni vet. Fniss.
Jag saknar Brighton oerhört mycket. Det känns så himla konstigt att leva såhär. Som om jag har två olika liv. En annan grej är ju att i Brighton är alla helt galna. Det har ju smittat av sig men märks först när jag kommer till Sverige, för det är först här jag själv märker hur jag flippat. Ursäkta på förhand liksom Malmö. Jag gillar't som tusan. Ni får leva med det.
Förutom jobb finns det som tur är fortfarande samma gamla fina DJ's på KB och vernissage med "ta-tills-du-skäms"-vin. Men fan det är något med det här landet som gör mig utmattad, rastlös och uttråkad på samma gång. Det har även resulterat i att jag inte spenderat en enda dag utan att göra något/träffa någon sen jag kom hem. I morgon är planerad egodag. SÅ LÅT MIG VARA SNÄLLA! (wow nu lät det nästan som att jag var poppis där, hehe)
x
