Det tar en liten stund på morgonen innan jag förstår vart jag är.
Jag hittar inte vart man tänder lamporna eller vart saker är i skåpen.
Jag vet inte vad som finns i kylskåpet eller vad som håller på att bli gammalt där.
Jag kan inte priserna på saker i mataffären.
Jag gråter lite hela tiden, varje dag.
Jag vet att det blir bra sen men jag saknar så mycket - mest honom.
Jag bygger ihop dinosaurie-roboten för att tänka på annat, jag packar upp, gör fint.
Det är tur att jag har en dinosaurie till att bygga ihop. & ett lego. Han tar hand om mig fortfarande.
xx
